vecka 3 är slut, jag kollar på youtube och lär mig ödmjukhet

imorse gjorde jag det sista lyftet på vecka 3 för den här cykeln. nästa vecka blir deload, enligt riktlinjerna som jim wendler drar upp i sin senaste e-bok (beyond 531). där ser schemat, eller åtminstone ett av dem, ut så att man lyfter två cykler (á tre veckor) följt av en veckas aktiv vila. jag tror att det är en bra idé, baserat på känsla, och jag tänker inte tjafsa med det (återkommer när jag slagit några världsrekord och tränat andra till att göra samma sak).

tittade på youtube, som rubriken antyder, och såg ett klipp med brandon lilly där han pratar om det bästa tips han fått i sin roll som styrkelyftare. storyn är ungefär såhär (fritt översatt och sammansatt):

brandon hade helt nyligen squattat ett personligt rekord han var rätt nöjd över, och han hade gymrekordet på det ställe där han brukade träna. han åkte till westside barbell för att träna hos louie simmons. simmons frågade hur mycket han squattat som bäst varpå lilly svarar, sanningsenligt, 750 pounds och känner sig bäst i världen. simmons tycker inte att det är så värst imponerande eftersom lilly väger 268 pounds, och låter meddela att han har en lyftare (laura phelps) som väger 181 pounds men squattar 750 pounds ändå. lilly känner sig kränkt (han hade alltså passat mycket bra in i sverige, de lättkränktas land) ända tills simmons följer upp med ”I don’t celebrate mediocrity, I celebrate world records.”

där nånstans slutade lilly att vara arg och var helt med på tåget, enligt honom själv. att vara en stor fisk i en (pytte)liten damm är inte jämförbart med att vara en lite större fisk i ett hav.

perspektivet på hur brandon lilly, som milt uttryckt är en rätt framgångsrik lyftare, dels kunde vara väldigt självbelåten och dels låta den inställning glida undan så fort är en bra påminnelse för mig själv om hur det är smart att vara. detta är lite apropå tisdagens post där jag länkade en text av joe schillero i vilken han säger att ödmjukhet är en särskilt bra egenskap för en lyftare.

jag försöker vara ödmjuk men behöver lägga ganska mycket mer kraft där. att skriva skit på internet är inte samma sak som att säga allt elände (till de jag kallar stollar på gymmet) jag tänker, men det skapar en negativ atmosfär. om inte för andra så för mig själv.

när jag har tränat jiujitsu har jag haft förmånen att få träna med många trevliga människor, men en av dem är särskilt trevlig. han är alltid glad, har en positiv inställning till sin tillvaro och tar inte skit på så vis att han viftar bort det. såg förresten på [ett välkänt socialt nätverk] att han fått sitt svarta bälte efter många års hårt arbete på mattan och fina tävlingsresultat.

Annonser
Det här inlägget postades i omkring och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s