w1d1 – uppstart

åter vid skivstången. fortfarande trött, men på ett helt annat sätt. känner att jag är trött efter en lång period (december-juni) av mycket arbete och att det nu finns chans till återhämtning.

började faktiskt rätt bra redan i helgen: läste två böcker, påbörjade slackline-projektet och kommit igång med duolingo (jag har tappat min tyska rakt ned i soptunnan). som grädde på moset har vi (dvs min sambo och jag) börjat med någon sorts paleo-kosthållning. i klartext tänker jag att det för mig kommer betyda (än mer) nedgång i styrka, surhet, mosig i huvudet och hungrig som ett as under de 21 dagar som just det projektet varar.

vilan som varat sedan 28/5 känns bra. kroppen har reagerat konstigt, eller åtminstone uppfört sig konstigt. jag har haft ont i benen, varit riktigt stel och känt som om jag precis sprungit i hundra backar.

jag var och lyfte på morgonkvisten i alla fall. fattade att det skulle bli knäckande, både fysiskt och psykiskt.

uppvärmning

mjukade upp axlar och handleder. lätta militärpressar.

huvudlyft

militärprespå formen 5 / 5 / 5+.

  1. 5x 42.5 kg
  2. 5x 50.0 kg
  3. 5x 57.5 kg

trenden med att backa istället för att gå framåt håller i sig. jag är helt fel ute med min slakt av programmet.

assistanslyft

mera militärpress

  1. 10x 40.0 kg
  2. 10x 40.0 kg
  3. 10x 40.0 kg
  4. 10x 40.0 kg
  5. 10x 40.0 kg

dips

  1. 15
  2. 15x 10 kg
  3. 15x 10 kg
  4. 15
  5. 15

pullups/chins

  1. 7x 10 kg
  2. 7x 10 kg
  3. 7x 10 kg
  4. 9
  5. 9

ez bar bicep curl i preacherbänk med feta grepp

  1. 10x 30 kg
  2. 10x 30 kg
  3. 10x 30 kg
  4. 9x 30 kg

tricep extension, cable pulldown

  1. 10x 40 kg
  2. 10x 40 kg
  3. 10x 40 kg
  4. 9x 40 kg

diskussion

några få saker kan konstateras direkt:

  • more is not better. trots, eller hur jag ska säga, den ökade volymen blir det en tillbakagång. framförallt i militärpressen.
  • jag har tidigare varit tydligt inne på att skala ned, följa programmet som det är skrivet, men idag föll det på ren affekt. när jag missade i huvudlyftet fick jag en stresskänsla. valde att pressa än mer.
  • i brist på (upplevd och uppmätt) framgång i huvudlyftet försöker jag kompensera med i assistanslyften. majoring in the minors.

vad bör göras?

  • det första är en no-brainer: gör mindre. less is more. hoppa över de extra pressarna. låt assistansen vara pullups och dips.
  • dessutom: grubbla mindre. även om det stressar mig väldigt mycket att inte göra framsteg behöver jag tänka bort det. när jag tänker för mycket blir det grötigt.
  • till sist: sommaren ska vara en tid för avkoppling. lyftandet görs på ordentligt schema (utan fuckup adderande av extra lyft). ha kul med slackline och lid med paleo-påhittet.
Annonser
Det här inlägget postades i militärpress och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s