bänkpress – input från internet

läste en artikel om bänkpress på t-nation. jag vill inte klistra in den rakt av, men jag tänkte lite kort kring de olika punkterna som tas upp i artikeln, apropå hur man blir starkare i just bänkpressen.

styrka i rå bänkpress är starkt kopplat till styrka och storlek hos axlarna

ok, det kan jag köpa. lyckligtvis är ett av mina fyra stora lyft militärpress. t-nation körde i och för sig en annan artikel nyligen om att man identifiera sina egna tre stora lyft, istället för att rakt av acceptera ett standardformat.

det senare tankesättet fungerar säkert utmärkt för mer avancerade och erfarna personer. för sådana som mig, som inte är nämnvärt starka, vill jag ändå tro att det är vettigt med ett program av den typen jag använder. kan se viss koppling till en tredje text från t-nation, där jag utan att tveka särskilt mycket tar till mig punkterna 1 och 2.

bänkpress är det lyft som påverkas mest av viktminskning

också fullt möjligt. här kan jag egentligen inte uttala mig direkt, delvis av följande anledningar:

  • jag har inte förändrat min absoluta vikt särskilt mycket det senaste året
  • jag har inte mätt min kroppssammansättning
  • jag dietar inte på något särskilt sätt förutom att jag försöker att inte trycka i mig godis

däremot kan jag relatera till påståendet om att vattenvikten spelar roll. som en inte särskilt unik snöflinga känner jag att dehydrering (eller suboptimalt vattenintag) avsevärt försämrar min kapacitet att lyfta tunga saker. i princip all annan kapacitet försämras också.

använd reverse-band bänkpress när du är öm i axlarna

reverse-band bänkpress är alltså det här. det här bryr jag mig inte om att översätta ordentligt. egentligen inte kommentera heller, eftersom jag inte upplever någon ömhet i axlarna i samband med bänkpress. efter ett måndagspass, alltså militärpress, kan jag däremot känna en betydande trötthet. ska bli spännande att se om jag får uppleva det artikelförfattaren menar här.

bandarbete mellan arbetsseten

översättningen blir inte klockren. återigen väljer jag att länka till någon som förklarar vad det handlar om: elitefts har en artikel som visar konkreta förslag.

det här, däremot, är något jag är beredd att prova. inte bara mellan mina set bänkpress, utan kanske också utanför gymmet. det myckna skrivandet på en dator är knappast något jag tror är fördelaktigt för axlarna.

överväg ett suicide grip vid bänkpress för att undvika smärta i axlar och triceps

det som bokstavligt översätts till självmordsgrepp kan i praktiken se ut så här för den med mindre erfarenhet. vad det handlar om är alltså att inte använda tummen för att greppa runt stången. detta kräver både erfarenhet och ett skriande dödsförakt. tanken förefaller dock vara god, och i texten på t-nation motiverar christian thibaudeau greppet med att stressen blir något mindre på axlarna.

jag har aldrig provat eftersom jag saknar erfarenhet och helst inte vill dö på ett så nesligt sätt. istället använder jag fat gripz (funkar det för julia ladewski funkar det för mig!), en produkt som också påstår sig minska belastningen på axlarna genom att skapa, i brist på ett bättre ord, en tjockare stång. jag tycker att det fungerar för mig, men samtidigt är jag inte så stark att jag lyfter väldigt tunga vikter. programmet jag följer, 5/3/1, innehåller dessutom bara en dag med bänkpress per vecka. för den som bänkpressar oftare, exempelvis en person som använder ett program som smolov jr, kan det vara viktigt att minimera stressen på lederna.

missa aldrig ett lyft

det är så stor skillnad mellan christian thibaudeau, som skriver på t-nation, och mig att vi inte är jämförbara på något vis. eller jo, vi har samma typ av frisyr och verkar se ungefär lika skitnödiga ut under stången. det är egentligen bara den sista punkten på hans lista som jag vågar påstå att jag förstår till fullo: missa aldrig ett lyft.

visst, någon gång är det klart att man inte klarar repetitionen. åtminstone är det så för mig, så jag vill tro att det händer andra också. men, jag försöker skynda långsamt när jag ökar belastningen. jag vågar påstå att jag lyckas ofta.

jag vill helt enkelt inte behöva släppa stången för att jag lägger på för tung belastning. hellre då mindre belastning och säkra repetitioner, både för att inte slita ut mig och för att minska skadefrekvensen.

Annonser
Det här inlägget postades i omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s